Ett år till

Åren går så fort när man blir äldre. Trodde verkligen aldrig den meningen skulle komma ur min mun. Men det är verkligen så. Jag tycker det är viktigt att regelbundet stanna upp och tänka vad man är stolt över, vad man lärt sig och vad man är tacksam för. Idealet skulle vara att göra det minst en gång i veckan, men bara man gör det nångång så är det bra. Vi har alla så mycket att vara stolta över, bara att du stigit upp idag är en prestation värd att vara stolt över. 

2017

Saker jag är stolt över:

  • Jag har tagit initiativet till nya vänksaper 
  • Jag har varit modig och anmält mig till olika evenemang
  • Jag har blivit bättre på att säga ifrån och inte vara alla till lags
  • Jag har lärt mig acceptera mina känslor och tankar
  • Jag har varit engagerad och aktiv i jouren
  • Jag har pushat igenom skolan även om det varit dötråkigt

Saker jag lärt mig

  • Hypnos
  • Hur min kropp fungerar
  • Om prostitutionen i Stockholm
  • En hel massa om babysar och graviditet
  • Bikramyoga

Saker jag är tacksam för

  • Att ingen i den närmaste familjen insjuknat 
  • Alla babysar som fötts och som snart föds
  • Att ha möjlighet till att leva det liv jag vill
  • Fina vänner 
  • Att få vakna brevid en person som älskar mig

 

31.12.2017 kl. 12:17

Feministen i mig har äntligen vaknat

Jag gillar Sverige. Jag känner dock att jag någon dag vill flytta hem till Finland för att ha min familj nära och se mina (kommande) syskonbarn regelbundet. Är också så otroligt viktigt för mig då jag får egna barn, att de växer upp nära sina mor och far föräldrar, mostrar fastrar och morbror. 

Men Sverige är så utvecklat på hela jämställdhetsfronten. I och med att jag flyttade till Sverige, läser om samhället och är verksam i en tjejjour, har en feminist väckts i mig som aldrig kommer tystna. Jag känner att jag äntligen har kläckts ur ett skal och växer för varje dag. I de kretsar jag skapat åt mig här gör de väldigt lätt att fortsätta växa. Jag kan bolla, diskutera, fundera och kämpa mot jämställdhet och maktstrukturer på ett fantastiskt sätt, vilket jag är tacksam för. När jag blickar tillbaka till gymnasietiden kan jag komma ihåg situationer då detta driv fanns i mig men bara som en liten gnista. Jag drog kampen mot trakasserier i skolan och höll tal om att stå upp för någon om man märker att den är utsatt. Men det förblev en gnista för det fanns inget  naturligt rum där jag kunde bolla, fundera och tycka saker med. 

Samtidigt som det skrämmer mig så ser jag framemot att söka och hoppeligen hitta ett forum i svenskfinland där jag får fortsätta utvecklas med stora frågor som feminismen kämpar för. Det är som en ny värld har öppnat sig för mig och jag kan ärligt känna mig så oerhört frustrerad på dem som inte delar synsätt med mig. Jag jobbar på och påminner mig konstant om att ingen annan än jag haft de diskussioner jag haft, fått alla de oändliga "aha-ögonblicken" och upplevt den miljö och tid jag gjort. Vi brinner alla för olika saker, har sett olika saker, accepterat olika verkligheter och så är det bara. Men jag vet att irritation inte löser något. Jag skall bli bättre på att skilja på person och åsikt. Punkt

Det jag värdesätter högt är verkligen de vänner jag fått här. Jag värdesätter deras otroliga pepp och engagemang. Jag har lärt mig hur viktigt det är att ge uppskattning och berätta för mina närmaste hur fantastiska de är. Man mår så bra av att få höra att man är grym. Det bör alla (som är det) få höra.

05.12.2017 kl. 20:06

Vad gör jag

Ibland kan jag uppleva att jag identitetskrisar, som mången annan. Jag kan slitas mellan; vad gör alla andra 21 åringar och vad gör jag. Som om det skulle finnas en mall jag skall passa in i. Nu är det skönt att jag fattar att jag inte skall in i en modell eller att jag skall behöva passa in i något fack. För det gör människan. Vi vill placera alla i ett fack, även oss själva. Det kallar jag ett självskade beteende. 

Just jag gillar just nu; växter, pyssla, tuta för feministiska frågor och ligga och göra ingenting en hel halv dag. 

Saker jag skulle vilja gilla och göra mer; långa skogspromenader, träna, plugga, äta vegetariskt

Saker som det känns att alla andra 21 åringar gillar; festa, äta ute, festa, resa (vadå stereotyper, haha)

MEN VEM BRYR SIG, vi får väll vara den vi är och vill vi förändras så gör vi det. Ibland känns det som att det krävs att man skall få nåt sorts tyst godkännande av någon "ja, du kan få bli en av oss träningsfreaks" eller "Du är SÅ välkommen att bli en av oss i  vegan gruppen". Ibland önksar jag att jag var båda, vegan och träningsfreak men sen kommer jag fram till att jag mår bäst av att vara mig själv. Den ända gruppen jag vill tillhöra är "Älska dig själv grupppen" Var fan är den verksam? 

 

08.11.2017 kl. 22:06

Vad i hela världen

Varje gång man öppnar aftonbladet och skrollar igenom innehållet förbluffas jag över hur mycket som händer. Om enskillda personers öden, om stora cyberattacker mot och av mäktiga land. Jag läser om politiken i Amerika och politiken i Sverige. Överallt är det kaos. Jag vill inte läsa nyheter, vi lever i en kaotisk värld. 

Sen finns ljusglimtarna, de har varit rätt få på sistonet, dagens aftonblad innehåller INGEN bra nyhet. Ja kanske att två kvinnor blivit hittade efter att ha flutit runt i en segelbåt i fem månder. 

Det är ofta jag funderar på vart vår välrd är påväg, och inser att det inte finns någonstans att ta vägen. Inte på nåt ställe kommer man undan alla hemskheter, speciellt inte då alla ställen på jorden är så nära. Bara en flygväg borta. 

Finns så mycket som skrämmer, var skall man börja och vilka fighter bör man ta? För det är jag säker på. Vi har mycket arbete framför oss och alla behövs. Jag tycker alla har en plikt i att engagera sig i något för att en änring skall ske. Det kan vara miljöfrågor, politik, våldsförebyggande arbete, stödperson eller månatlig donator till ett gott endamål. Alla kan, och alla skall.

28.10.2017 kl. 22:08

JAG KAN HYPNOTISERA

Minns ni inlägget där jag pratade om hypnos och att hypnotisera skulle vara så häftigt att kunna och förstå sig på. Ja det inlägget var egentligen mitt tävlingbidrag till att få gå en hypnoskurs med Erik Olkiewicz, En av sveriges absolut främsta hypnotisörer som har världens bästa hypnotisör Justin Tranz som mentor. Och förra helgen small det av. Hade en helt FANTASTISK helg i Stockholm, med en härlig blandning människor. Men det bästa av allt? Jag lärde mig att hypnotisera.

Hypnos tänker de flesta nu, Vad är det egentligen, är det påriktigt?

Precis som sömn och vakenhet är sinnestillstånd, så är även hypnos det. Det är alltså ett väldigt naturligt tillstånd som kan användas på många sätt

" Hypnos är ett sinnestillstånf där den mänskliga hjärnans kritsika förmåga förbigås och selektivt tänkande accepteras"

Hypnos är mäktigt. Mäktigt pga att man i hypnos kommer i kontakt med det undermedvetna och på så sätt är mottaglig för idér och/eller en uppsättning av idéer. 

"Det undermedvetna, som inte har någon kraft att tänka logiskt, accepterar och agerar på vilken fakta eller vilket förslag som det medvetna sinnet ger det"

Självklart kan man missbruka hypnos, men det undermedvetna tar inte emot saker som hamnar i konflikt med ens värderingar och trossystem. 

Den hypnosen vi vanligen ser, är show. Glömma siffor, fastna i golvet, Glömma sitt namn osv, men hypnos kan och skall också användas som en terapi form. Kursen lärde oss hypnos i terapeutiskt syfte. Att kunna stärka och hjälpa sig själv, men även andra i vår omgivning. (Men ja, jag kan även få dig att fastna i golvet)

Hypnos är ett perfekt hjälpmedel då man t.ex. vill förbättra sin självkänsla, få bort ett oönskat beteende, känna sig mer avslappnad, bli bättre på något eller bara stärka de egenskaper man önskar.

Hypnos blew my fucking mind. Det är häftigt att hypnotisera, men också häftigt att bli hypnotiserad. Jag rekommenderar detta till precis alla. Hypnos kan användas till ALLT. 

Jag berättar gärna mer, jag hypnotiserar också dig gärna. Jag är så fascinerad att jag troligen kommer prata om detta i flera månader. Om du är lite nyfiken eller bara vill lära dig mer är DETTA sidan att gå in på. 

 

 

31.08.2017 kl. 12:46

Neapel, Italien

När vi trots alla om och men bestämde oss för att titta på resor i våras, var mitt önskemål ett ställe som både hade sol, stränder och stad. Senast i Grekland blev jag så så trött av att ligga på stranden i en vecka. Budgeten tog oss till Neapel. Italien. Senast jag var i Italien älskade jag det. Speciellt bologna och Genova, så Neapel lät bra. Jag hade surfat mig galen på Neapel, skrivit ner alla ställen som är värda ett besök, matställen att äta på, cafér med det godaste kaffet. Jag visste alla gator, vad som fanns längs dem och så. Väl förberedd kan man säga. 

Väl där var det varmt, och vi insåg rätt fort att vi inte kan gå omkring i hettan utan behöver svalka oss. I neapel (city) finns inga stränder. Eftersom staden ligger ett stenkast från vulkanen Vesuvius så omges staden av lava stenar, och det var på dom man kunde sola på, om man skulle sola. Det skulle vi, såklart. 

Hela resan har vårt motto (tyvärr) varit, ska vi titta lite till, lite längre, bara bakom hörnet. Så vi har gått gått gått, för vi var aldrig riktigt nöjda med vad vi såg. Det blåste lite mycket där, stenarna var inte riktigt platta där, utsikten rätt dålig där, så vi traskade runt hela staden första dagen då vi bara sökte bättre och bättre. 

Neapel är Italiens tredje största stad, och trots att det över allt står att Neapel just nu är renast och snyggast på länge, så var det ändå mycket, om inte allt som kunde rustas upp. De har länge haft problem med att folk dumpade sina sopor på gatorna, men nu var gatorna snyggt städade, med återvinningstunnor på flera ställen, och många skyltar om att värna om miljön och hur man skall sortera. Stort Plus!

Vi åkte även några små dagsäventyr till städer brevid, Sorrento, Capri och Meta. Tåg, Båt, Tåg. Helt okej, inga fantastiska upplevelser. 

När vi äntligen hittat oss till rätta i staden, låg vi på lava stenarna i flera dagar. De var absolut de bästa dagarna. Dagar med rutin. Stiga upp, gå till stenarna, luncha, sola, gå till hotellet, duscha, äta, sova. Runt dag 3 av denna rutin insåg vi att vi nog är greklands människor. Att veta på morgonen vad som komma skall, är något som vi uppskattar. 

 

Neapel är också känt för sin goda mat och för att pizzan härstammar därifrån. Så vi har främst ätit pizza, lite pasta och lite annat, som dessa friterande strutar med grönsaker, räkor, muikkun, och falafel. Friterat var en stor grej "pizza fritta" stod överallt. Vi som verkligen knappt ätit någon vetemjöl på länge fick magar stora som bowlingklot rätt snabbt. Men god mat överlag. 

Vissa "must see" sevärdheter såg vi såklart. Men det insåg vi rätt snabbt också. Vi är inga wow detta är ett fint hus, en fin staty, en gammalt hus, ett stort hus, ett historiskt monument typer. Flera gånger stannade jag bakom någon turist med en stor systemkamera för att se vad personen egentligen fotograferade och tyckte var fint, och då såg jag saken med nya ögon. "Oj, ja det var rätt fint". Ställde mig på samma ställe som personen men kameran och tog en suddig bild med min telefon.  Wow. vidare.

Men Italienare som personer är rätt så härliga. De gamla kan knappt någon engelska, men de som kan pratar gärna. Vill höra hur vi har det i Sverige och varför vi kommit till Neapel. Vi lärde oss mycket av dessa samtal. Gubben i gröna shorts som tar sig upp ur vattnet berättade bla att pensionen i Neapel är så låg att det knappt räcker åt mat, och att det därför är fullt av äldre (speciellt män), vid stenarna som solar och tar det lugnt. De har inte råd att resa eller göra så mycket annat än att socialisera sig där. Men ingen klagade utan verkade verkligen njuta av sina dagar. Dessutom kände alla verkligen varandra som låg där, som en stor familj. Så blickarna vi fick för att vara bleka turister, förändades snabt då gårdagens nya bekantskaper kom och hälsade på oss med namn! 

Vi hade trots hundratusentals steg, en tryckande hetta och min pms de tre första dagarna, en bra resa tillsammans. Vi har sett dethär och vet att nästa blir grekland. 

23.08.2017 kl. 12:39

Hello world, time to be wonderful

Om en vecka börjar skolan. Känns skönt att allt kickar igång. Hösten är trots allt min absoluta favoritmånad. Skön luft, nya projekt, glada människor och rutiner. Rutiner rutiner rutiner. Även om sommaren varit skön med de fria valen, har det i flera fall lett till att jag inte kommit igång eller att jag upplevt situationer som jobbiga. Vi har med sambo ändå gjort mycket mer än jag någonsin kunde tro, vi är båda rätt beroende av rutiner. Vi har cyklat runt i området, åkt till nya ställen, haft det mysigt och åkt till ett ställe vi nog knappast åker tillbaka till. Neapel. Skriver ett annat inlägg om det. 

Har även gått pride paraden i stockholm, lite större än finlands. Höll på i en vecka, men vädret var inte riktigt på någons sida. Sol, regn, moln, regn. Jag jobbade och var på pride med jobbet. Så Finlands pride var roligre för mig även om Sthlms pride var ett maffigare evenemang! 

Jag inser att alla bilder jag tar med min telefon typ är dom sämsta och att be sambo sicka bilder som jag sickar till gmail för att sedan kunna ladda ner på datorn och upp på ratata för att sedan se att de är alldeles för stora. Näe. Orkar helt enkelt inte. Väldigt osammanhängande men bryr mig inte. 

 

Hejdå

23.08.2017 kl. 12:21

En av sommarens góaste dagar

Sommaren är ju trots allt bara halvvägs, men sommaren i Finland för min del har så gott som tagit slut. Jag hade faaaantastiska dagar där, verkligen. Träffade vänner jag knappt pratat med på ett år, men som ändå var så lätta att catcha upp med trots det. Därför kan jag inget annat än drömma mig tillbaka till denna dag på laaandet. Finaste Anna hade ordnat kalas och bjudit ett härligt gäng. Precis ett sånt gäng man hoppas få känna hela livet. Det som gjorde dagen extra bra var att ja fick klappa kor OCH besöka ett livs levande (typ) slott!! Jag var uppspelt i dagar efter denna dag. SÅ häftigt. Ville bara dela med mig. Typical jag glömde ta med telefonen, meen kamerabrudarna levererar trots det!  

Ba WOW, en kakelugn. 

16.07.2017 kl. 20:45

Mina senaste googlingar

Jag är personen som googlar allt. Mest blir det googlat om kroppen och ibland om fakta som jag tror mig veta, men som jag vill dubbelkolla med google, eftersom det så ofta händer att jag hittar på siffror och fakta. 

Men jag tänkte att det kan vara kul att lista dom senaste googlingarna jag gjort, och kanske berätta varför jag googlat detta! Nu kör vi

"Vad beror torra läppar på" - Detta googlade för att jag plötsligt fått torra läppar vilket jag nästan aldrig har. Enligt google kan det bero på många saker, men det som skulle passa in på mig är möjligtvis bero på Sol, brist på C eller B vitamin, brist på järn eller att jag slickat mig förmycket runt munnen. Kan även bero på att jag inte pussat någon på senaste 6 dagarna. Okej, den sista är mitt egna resonemang. Men det känns mest sannolikt

"Fetaost sås" - Mm, detta på jobbet och fick fram detta recept: Blev supergott, och så enkelt! (klicka här)

"Hormonspiral mensvärk hur länge" - Jag lade in en hormonspiral i April och hade som hård mensvärk i två dagar efteråt, eftersom livmodern vänjer sig med att ha nåt i sig. Nu kan jag stundvis känna en liten kramp i livmodern, som svag mensvärk i någon sekund. Meeen enligt google (och barnmorskan som satte in den), så kan man ha känningar i 6 månader efteråt. Hon sade även att alla konstigheter är normala. Allas kroppar är lite olika. 

"Håkan Hellström" och "Magnus Uggla" - Jag har trott att Håkan Hellström är Magnus Uggla. Så när alla sagt att de gått på "Håkan" konsert, har jag trott att det varit Magnus Uggla. Rookie, oops.

"Neapel" - Ja detta pågrund av att vi skall åka till Neapel i Augusti, jag och Sambo! Jag har läst att reseplaneringen är den roligaste delen på hela resan. Jag är så taggad. Googlar, kollar på instagram, pinterest, youtube, allt som kan innehålla glimtar på neapel. Lär bli mycket glass, pizza och söta gränder!

"Hur mäter man en kavaj?"- Jag säljer mycket av Cs kläder på tradera och någon ville veta storleken från armhålorna på en kavaj. Men det är stor skillnad på var i armhålan man mäter. Google kunde inte hjälpa mig med detta. Jag chansade.

"Medusa"- Jag simmade engång in i en manet, men när jag skulle berätta detta så glömde jag att manet hette manet, så tjejen jag berättade det till gissade på medusa utgående från min förklaring. Jag tror dessutom att jag trott att de är samma sak, men efter googlingen vet jag inte varför jag någonsin pratat om en medusa, det verkar vara en tjej med ormar som hår. När i livet pratar man om medusor?

 

15.07.2017 kl. 20:45

HEMMA

Jag är här nu, hejhej. 

Jag kom hem i Måndags efter en härlig ledighet på 3 veckor i Finland. Hann verkligen inte med allt jag ville göra, men hann med mycket i alla fall! Sambo blev i Finland så jag får klara mig ensam i en vecka. Tråkigt, ledsamt och längtan är de tre nyckelorden. Med jobb och netflix klarar jag mig nog endå till Tisdagen. 

I förraveckan firade vi 2 år tillsammans. Hurra för oss! 

Förövrigt mår jag bra, känner mig nöjd med livet och så har jag mina hjärnspöken under kontroll. Ni vet dom som sitter på ens axel och berättar historier tills man får ångest? Antar att de flesta har såna på besök. Det är normalt. Dom finns där, men det dom säger är sällan sant! Kom ihåg det :) 

Jag återkommer! 

14.07.2017 kl. 15:20

Spontanare

Oftast är jag inte så spontan. Helst vill jag veta i god tid vart jag skall och vad som skall hända, men igår då C frågade ifall vi skulle åka ut till skärgården så behövde jag inte fundera. Vi har haft sköna 30 timmar på en lugn ö. Badade bastu och såg på hjortarna från terassen. Det är synd att vi bara har en vecka ihop i Finland, men vad gör man. Nästa år kan vi planera bättre. Det är flera saker som blir ogjorda i år, men det är tyvärr bara att acceptera situationen. Efter stughäng åkte vi till Cs morföräldrar och pratade om nytt och gammalt. Jag tycker det är så fascinerande att höra om äldre personers liv och vad de gjort i sina dagar. Om det är något jag lärt mig senaste månaden så är det att ta vara på och njuta av alla stunder tillsammans med mor- och farföräldrar. De sitter dessutom på så mycket kunskap och historier så har många gånger har önskat att jag haft ett block att skriva i så att inte alla historier glöms. 

 

05.07.2017 kl. 15:55

PRIDE

Igår gick jag med mina tjejer plus en salig blandning av bekanta och halvbekanta, samt 35 000 andra i pride paraden. För mig var der första gången och är så överrumplad av dagen. Så mycket glädje, humor, färger och känslor på ett och samma ställe gör allt så maffigt att upplevelsen var fenomenal! 

Det är fint att pride bara blir större för varje år. Pride ökar kunskap och kunskap skapar mer värme mellan människor! 

Mina dagar i Finland kan jag snart räkna på en hand. Jag har haft fullt upp men njutit av varje dag. En vecka kvar att fylla upp med roligt program, hoppas bloggen kan hänga med. 

 

02.07.2017 kl. 23:43

Att bli hypnotiserad

På senaste tiden har jag blivit en riktig youtube nörd. Så mycket att jag idag för första gången någonsin fick ett sms om att jag bara har 20% mobildata kvar att använda. Tur att flyget går mot Finland nästa vecka för då är det gränsfritt! 

Jag tycker youtube är så häftigt och vet inte om jag tror på dem som säger att det nåndag kommer dö ut. Att det inte är trendigt mera och att nåt annat kommer ta dess plats. Jag har så svårt att se vad det skulle vara, men så har det väll varit med varje ny finess som kommit på marknaden. 

Youtube har lärt mig så mycket. Verkligen. Det var bla youtube som gav mig grunderna för teckenspråket, som jag nu kan prata grundläggande. Det är youtube som visat och påminnt mig om hur man stickar och virkar. Youtube ger mig dagligen så mycket inspiration till nya pyssel och sy projekt, men även så många timmar hjärndöd underhållning. 

Senaste videon jag såg var en video där JLC-testar hypnos. Alltså woah. Som youtube fått mig att tro på spöken och andar, genom Jocke och Jonnas spökjakter, får alla videos med Erik Olkiewicz (länk) mig att tro på hypnos och dess magiska effekt. Hur det funkar? ingen aning, men gud så häftigt. Tro vad ni vill, kolla klippen om ni vill. Finns bara så mycket häftigt att utforska i denna värld alltså! 

 

  

 

11.06.2017 kl. 20:40

Sveriges skärgård

Inget vinner stunghäng med underbara nyfunna vänner! Fredag morgon tog vi, Siri och jag,  båten ut i stockholms skärgård och spenderade en härlig dag med mycket mat och skratt på Malins landställe. Varje gång jag hänger med dessa brudar kan jag bara konstatera vilken tur jag hade att komma in på precis den skola och linje som just dem! Sveriges skärgård är dessutom såååå fin. Kändes härligt att för engångskull få stå på en av de fina öarna som man bara sett från kryssningsbåtarna förut.

Inget vinner stughäng. Idag satt jag och Sambo ute och planerade sommaren. Jag har sett framemot detta ögonblick läänge, men det slutade med att vi konstaterat att vi vill träffa vänner och främst hänga på våra stugor. I ett skede funderade vi på att åka utomlands, men ekonomin och tiden räcker inte riktigt till. Kanske i höst, vem vet.

Nu glass och kaffe på den nästan färdiga terassen ! 

 

10.06.2017 kl. 16:05

VAR i Finland

Ja, som tidigare nämnt så pratar jag finlandssvenska bland svenskar. Hör jag någon annan prata finlandssvenska på tåget eller skolan, hoppar jag alltid till och känner en instant connect. Ofta börjar jag prata brevid dem högljuddt (typ i telefon då) så dom också ska känna en instant connection till mig. På tåget satt det engång en pappa med sin dotter och pratade finska med en tant som de helt klart inte kände. Redan det kändes spännande. Och så hörde jag honom säga "hurri" (dvs. finlandssvensk) och antog direkt att han sade något fult om finlandssvenskar. Men så steg han upp, tog sin dotter och sade på fin fin finlandsvenska. "Kom elsa nu går vi". Lyckan i mig då alltså, var nära att erbjuda barnvaktning åt dem på direkten. 

Nästan alltid då jag träffar nya människor så kommer frågan upp: "Är du från finland?" eller "Var kommer du ifrån?". Jag kan börja förstå irritationen hos dem med ett utländskt utseende som också får frågan om sitt ursprung på daglig basis.

Jag förstår ju ändå att man vill veta, ingen fara. Jag berättar gärna att jag är från Finland, men det slutar ALDRIG där. Nästa är "Jasså, var i Finland?" Esbo, svarar jag. 9 av 10 gånger vet personen inte var Esbo är, vilket ger mig perfekta följdfrågan: Vilka ställen i Finland vet du? Svaret brukar vara Helsingfors och Åbo, ibland Vasa. 

Och så får man berätta om finlandssvenskar och var på kartan man kan hitta dem. Förklara att det visst finns fler än bara några få finlandssvenskar i Helsingfors och att alla de har svenska som modersmål, gått i svensk skola, kan oftast finska, men att det även finns dem som inte kan finska, och nej de är inte från sverige osv osv. 

Finns det ingen som trycker upp kort för finlandssvenskar att dela ut till dryga svenskar som helt klart missat undervisningen om Finland?! Buisnessidé där helt klart.

Selfie for once! 

 

08.06.2017 kl. 15:49