Neapel, Italien

23.08.2017 kl. 12:39

När vi trots alla om och men bestämde oss för att titta på resor i våras, var mitt önskemål ett ställe som både hade sol, stränder och stad. Senast i Grekland blev jag så så trött av att ligga på stranden i en vecka. Budgeten tog oss till Neapel. Italien. Senast jag var i Italien älskade jag det. Speciellt bologna och Genova, så Neapel lät bra. Jag hade surfat mig galen på Neapel, skrivit ner alla ställen som är värda ett besök, matställen att äta på, cafér med det godaste kaffet. Jag visste alla gator, vad som fanns längs dem och så. Väl förberedd kan man säga. 

Väl där var det varmt, och vi insåg rätt fort att vi inte kan gå omkring i hettan utan behöver svalka oss. I neapel (city) finns inga stränder. Eftersom staden ligger ett stenkast från vulkanen Vesuvius så omges staden av lava stenar, och det var på dom man kunde sola på, om man skulle sola. Det skulle vi, såklart. 

Hela resan har vårt motto (tyvärr) varit, ska vi titta lite till, lite längre, bara bakom hörnet. Så vi har gått gått gått, för vi var aldrig riktigt nöjda med vad vi såg. Det blåste lite mycket där, stenarna var inte riktigt platta där, utsikten rätt dålig där, så vi traskade runt hela staden första dagen då vi bara sökte bättre och bättre. 

Neapel är Italiens tredje största stad, och trots att det över allt står att Neapel just nu är renast och snyggast på länge, så var det ändå mycket, om inte allt som kunde rustas upp. De har länge haft problem med att folk dumpade sina sopor på gatorna, men nu var gatorna snyggt städade, med återvinningstunnor på flera ställen, och många skyltar om att värna om miljön och hur man skall sortera. Stort Plus!

Vi åkte även några små dagsäventyr till städer brevid, Sorrento, Capri och Meta. Tåg, Båt, Tåg. Helt okej, inga fantastiska upplevelser. 

När vi äntligen hittat oss till rätta i staden, låg vi på lava stenarna i flera dagar. De var absolut de bästa dagarna. Dagar med rutin. Stiga upp, gå till stenarna, luncha, sola, gå till hotellet, duscha, äta, sova. Runt dag 3 av denna rutin insåg vi att vi nog är greklands människor. Att veta på morgonen vad som komma skall, är något som vi uppskattar. 

 

Neapel är också känt för sin goda mat och för att pizzan härstammar därifrån. Så vi har främst ätit pizza, lite pasta och lite annat, som dessa friterande strutar med grönsaker, räkor, muikkun, och falafel. Friterat var en stor grej "pizza fritta" stod överallt. Vi som verkligen knappt ätit någon vetemjöl på länge fick magar stora som bowlingklot rätt snabbt. Men god mat överlag. 

Vissa "must see" sevärdheter såg vi såklart. Men det insåg vi rätt snabbt också. Vi är inga wow detta är ett fint hus, en fin staty, en gammalt hus, ett stort hus, ett historiskt monument typer. Flera gånger stannade jag bakom någon turist med en stor systemkamera för att se vad personen egentligen fotograferade och tyckte var fint, och då såg jag saken med nya ögon. "Oj, ja det var rätt fint". Ställde mig på samma ställe som personen men kameran och tog en suddig bild med min telefon.  Wow. vidare.

Men Italienare som personer är rätt så härliga. De gamla kan knappt någon engelska, men de som kan pratar gärna. Vill höra hur vi har det i Sverige och varför vi kommit till Neapel. Vi lärde oss mycket av dessa samtal. Gubben i gröna shorts som tar sig upp ur vattnet berättade bla att pensionen i Neapel är så låg att det knappt räcker åt mat, och att det därför är fullt av äldre (speciellt män), vid stenarna som solar och tar det lugnt. De har inte råd att resa eller göra så mycket annat än att socialisera sig där. Men ingen klagade utan verkade verkligen njuta av sina dagar. Dessutom kände alla verkligen varandra som låg där, som en stor familj. Så blickarna vi fick för att vara bleka turister, förändades snabt då gårdagens nya bekantskaper kom och hälsade på oss med namn! 

Vi hade trots hundratusentals steg, en tryckande hetta och min pms de tre första dagarna, en bra resa tillsammans. Vi har sett dethär och vet att nästa blir grekland. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver: